Meloveme!

Jaha, blev ingen mer uppdatering igår.
Jag skyller på den söta pojken, han höll mig sysselsatt. Fast egentligen inte.
Vi tittade på tv, pussades, tittade mer på tv, pratade, pussades, gick upp till släkten, pussades, gick ner på undervåningen igen, pussades, pratade på en mer seriös nivå, kramades länge, pussades, film, gick och köpte godis, planerade för idag, pussades.
Asså, det var ju egentligen inte särskilt mycket vi gjorde (ajuste, jag tar ju kort med min nya systemkamera hela  tiden, lägg in det många gånger här ovan ↑) men jag gillar att inte göra något speciellt alls när jag är med honom.
Jag tror faktiskt att det är många som förstår vad jag snackar om!

Men okej, några planer för idag/längre fram + info om idag/imorgon/igår osv:

- Igår kom ju släkten som sagt.
Vad fick jag? Jo, mamma och pappa har tydligen sagt till släkten att jag har en viss önskan att sätta in extensions (önskade mig det egentligen till födelsedagen, men pappa hittade systemkameran och jag ville ju inte säga nej till "något du verkligen vill ha" , så jag lät honom köpa det jag "verkligen ville ha" och ångrar det inte för en sekund! Kamera vs. Hår) så jag öppnade massa kuvert med hundralappar i. I ett av korten, det från mormor & morfar, så stod det till och med att pengarna skulle gå till extensions!
Jag fick niohundra sammanlagt (fan schysst ändå, det är faktiskt hälften av kostnaden?! Från min släkt till mitt hår liksom, glad över att de ens tog det seriöst nog för att bidra till det!) och resten får väl komma från min spargris.
Okej, mitt sparkonto ..
Jag frågade pappa hur mycket jag har sparat just nu (har tagit ut många gånger sen jag började spara på riktigt så håller inte koll, pappa som styr över just mitt privata sparkonto ju) och han sa att han gissade på 600-700 kronor.
Stämmer detta så är jag i alla fall uppe på en sparad summa av cirka 1500 som ändå i runda slag är tre fjärdedelar av kostnaden. Med en veckopeng på över hundra spänn så kommer jag nog ändå ha råd med att sätta in håret under sommarlovet, trots att det den senaste tiden verkat som det fått vänta?! Yay ..

- Imorse åkte mamma och pappa till Tyskland. Tro inte att huset står tomt dock, vi är massor hemma.
Dessutom kommer husvakter, så två av sex borta hjälper tyvärr inte er sugna brottslingar, sorry!
Det är dags för den årliga resan som fyller på förrådet av sprit och även min jordgubbsoboy (tyskt mjölkpulver, är asgott!) och självklart köper man överdrivet stora godispåsar för extremt låga priser av bara farten!
De är borta tills imorgon, efter att jag åkt tillbaka till internatet. Så de har bett någon (var det mormor&morfar? Eller nej, farmor&farfar var det väl .. ?) att köra mig till tåget imorgon. Tycker jag är en bra sak, för glöm att jag pallar dra med min nya enorma resväska på pendeltåget själv ;)
Haha, jag har aldrig behövt pendla till tåget som ska ta mig till hemmet.
Skulle det bli massa problem så skulle jag ju kunna göra det, men mamma och pappa skämmer bort mig.
Istället för den lätta utvägen (pendling från Partille-Göteborg) så ringer de hellre runt tills de hittar någon som har tid att köra in mig. Naaw, älskar ändå min föräldrar ♥

- Idag ska jag träffa min bästa vän av bästa vänner, Carl. På tiden, det var ett tag sen vi sågs nu. Några veckor sen var det allt. Ska bli skönt att umgås med någon som står så nära som Carl nu, känner att jag kanske kommer behöva sitta och prata om allt och inget men ändå mer med någon som faktiskt fattar vad jag snackar om när jag inte har en poäng. De som gör det är Carl och Nelly och Linnea. Därför är det skönt att vara med dem. Jag behöver inte förklara min knäpphet, de förstår den redan ;)

- Bio blir det idag, antagligen tidigt ikväll! Han har ju bestämt sig för att bjuda mig på Baksmällan 2 och som jag skrivit i tidigare inlägg så gav jag med mig. Så han och jag tänkte gå på den ikväll. Sen ska vi självklart mer än bara under filmen, klarar mig inte annars ♥

- Nästa helg kommer min kära vän Sthlm till Göteborg! Shit, asså jag har inte träffat Martin (ooj, heter han Martin? Det var ju ett ovanligt namn bland min bekantskapskrets! Hoppas ni uppfattar ironin.) sen vi lärde känna varandra på campingen för TVÅ år sedan! Vem är denna person förresten? Vi kan säga att han numera är en väldigt, väldigt kär vän till mig. Efter ett år av bråk och missnöje i våran relation hittade vi äntligen tillbaka till något som var både starkare och bättre än de första veckorna vi kände varandra. Han ska komma till Göteborg nästa helg för Metaltown tror jag, och eftersom jag vägrade missa den chansen så jag bad internatet om att få komma hem medans min vän var i min hemstad och vips så fick jag en extra helg hemma! Så jag och Sthlm ska försöka ses så mycket som möjligt fredag-lördag-söndag utan att han missar några roliga band. Jag måste faktiskt erkänna att jag längtar efter att få återse honom, i alla fall litegrann!

- Min pappa presenterade igår honom som min pojkvän för släkten. Ja, det fick mig att tänka lite.
Jag och han har känt varandra i tio dagar. Här är grejen:
Jag är inte en person som säger att jag är "kär" så fort jag träffat en ny människa som jag gillar. Jag använder inte det ordet tidigt eftersom jag vet att folk bara längtar efter att få lägga mig i fjortis/tonårs-kärleksfacket. Jag vill inte ligga där, för jag tror inte på att mina känslor ligger på den nivån där jag än inte förstår vikten av dem. Det vill alla andra tro, jag vet. Men jag vill inte läggas i "åååhh jag älskar dig eh .. Magnus! Men nu älskar jag Stefan! Nej juste, du var Ragnar, Stefan var förra veckan haha dumma mig. Synd att jag bara har två dagar att lära mig ditt namn nu, måste ju lära mig nästa tills tisdag då jag inte är kär i dig längre.. Men så länge kan vi väl kalla dig för Robert?" facket bland andra kärlekssjuka fjortisar som bara är kära i att vara kära och om inte annat bara vill visa för folk att maassa människor blir minsann kära i mig, och jag i dem. Det gör mig populär! Jag säger inte heller "jag älskar dig" innan jag allvarligt talat tänkt att jag kanske gör det i några veckor.
Samtidigt, jag och han gillar varandra, mycket. Det vet vi båda två.
Vi är väl typ, på g egentligen. Vet inte varför vi går så fort, försöker säga till mig själv att sakta ner. Men någonstans vill jag inte det heller.
Jag vet inte om jag bör bli tillsammans med honom, på ett officiellt stadie då. Men samtidigt så är vi nästan ihop. Det enda som vittnar om att vi inte är det är "singel" -statusen vi båda fortfarande har på Facebook.
Jag är jätterädd för kärlek också. Det brukar gå åt helvete för mig, förr eller senare. Och han är en person som jag redan känner att jag inte vill förlora. Problemet är ju att jag aldrig skulle klara att bara vara "vän" med någon som honom. Är han min pojkvän? Är jag singel? Något där emellan? Hm, det blir svårt att svara på när det gått så fort som nu.

Men herregud vad jag babblar på!
Haha
shit vilket inlägg! Jag ska sluta nu, jag lovar ;)
Men innan jag säger hejdå bifogar jag lite bilder, gott och blandat:


Jag och han igår, ute för att köpa godis!

Jag, Earth Hour 2009 typ? Rummet var kolsvart!

Jag på klassens toalett på Lexby skola. Gick i sjunde klass här!

Den berömda Madde-snurren på håret! Haha nej, men jag snurrar gärna håret såhär och nålar sen upp det på sidan av huvudet, fint!

Madde på vift i Göteborg för några år sedan!

Mina dagar för längesen







för smal!

Sommartider yäh yäh sommartider!

Nesch, nu får det räcka faktiskt! Ska ägna mig åt mitt liv också!
Puuussss bitches ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0