dooleymadelly

Som Madelly redan nämnt är det idag ett år sedan. Eller inte riktigt. Jag är inte helt säker. Grejen är den att jag skrev en text om det för ett år sedan idag, så jag gissar på ett år och några dagar. Eller också är det ett år. Vad vet jag. Madelly missuppfattade mig.. heheee..

I alla fall, det jag skulle komma till är att jag ändå tycker att det är lite komiskt. Jag är den som blir sårad, arg och sviken, du är den som ljugit och bettet dig som en idiot. Jag är den som nu gått vidare, lagt det bakom mig, och inte längre tänker på det. Du stalkar mig.
Frågan är då varför. Är det för att du faktiskt insett att du gjort fel? Är det för att du vill bli min vän igen? Är det för att se vad som händer, hur jag reagerar på det? Eller är det helt enkelt för att du tycker det är roligt att störa mig?
Det kommer jag nog aldrig få svar på, då jag tänkt fortsätta ignorera dina samtal, sms, facebook-förfrågningar, msn-meddelanden, och annat.

Men om du nu har någon vettig anledning till stalkningen kan du gärna berätta detta. Inte via att du ringer, för det kommer jag troligen att ignorera. Och nej, jag har faktiskt inte kvar ditt nummer. Jag känner igen det efter att jag kollat upp vem det var som ringt en gång. Men via annat går säkert bra.

Jag är rätt säker på att du någongång kommer att se detta, med tanke på att jag tror du varit inne här innan och kommenterat. Är inte helt säker, men hur många andra kan det vara som jag "inte vill veta av egentligen". Kan faktiskt inte komma på någon mer just nu, än dig.



Den som läser detta ska veta att det inte är skrivet med ilska, som det kanske kan uppfattas som. (Jag vet inte riktigt. Orkar inte läsa igenom det igen...) Utan mer undran. Man får ju alltid en känsla av texter, olika tolkningar och sätt att läsa texten på, eller i alla fall får jag det.

Detta firas med ett kort från hösten -09. (tror jag...)


Tröjan är Awesome förresten.


På den ljusa sidan håller jag på att bli frisk igen! Frisk lagom till nyår. Det blir super!
Natti nattii, dear stalkers!