Murphys lag kanske?
Mina sömnproblem är i en djup svacka nu, det är extrema störningar i sömnen. Det kunde inte komma mer olägligt. Jag är återigen i en period då jag vill sova bort mitt liv, men Universum låter mig inte. Oavsett vad det är jag vill så går Universum emot mig. Eller Gud, om ni hellre tror på Honom. Btw, nu har jag bestämt att Universum är en kraft av en tjej. En kvinna som älskar att jävlas! En kvinna med ständig PMS? Min syster sa en gång att PMS = Period Mycket Sur. I vilket fall. När jag vill må bättre så ser Hon till att jag stannar i depressionen, kanske Hon till och med gör så jag faller djupare. När jag vill skära mig så gör Hon så att alla mina rakblad plötsligt är trubbiga och så jag inte ens får fram en droppe blod om jag så trycker för allt jag är värd. Vill jag sova bort mitt liv så förstärker Hon mina sömnrubbningar, även om jag kunnat sova i flera månader. Som en liten bonus ger Hon mig skotofobi (mörkerfobi) för första gången i mitt liv, för att göra det ännu svårare att sova. Snart kommer Hon nog ge mig natträdsla också. (Det är inte samma sak som skotofobi. Vill ni veta skillnaden? Sök på Wikipedia eller ring 118 118.) Och när jag vill ta livet av mig så har Hon gett mamma vett i huvudet att gömma sina sömntabletter. Dagen innan min panikattack under vilken jag bestämmer mig att ta mitt liv. Många av sakerna Hon gör är bra, men när Hon gör det bra går Hon emot mig strax efteråt igen. Fyfan vilken bitch, ursäkta min franska. Dock är min pappa smart. Han tänker ta patent på sin nya uppfinning. Det är självdestruktivsäkra rakblad gjorda av gummi. Han avslöjade detta för mig igår, mycket intelligent man! Nu ska jag i alla fall vila bort min dag, för jag kan ju inte sova. Hejdå bloggen!
