dooleymadelly

Ja, det är morgon för mig. Fram tills ett har alltid varit morgon för mig på lov och helger!



Jag förstår mig i alla fall inte på vissa människor.
Det finns så många personer som inte tror på att sexmissbruk är riktigt och skrattar åt de behandlingshem som finns för att hjälpa personerna med det. Vissa kallar dem för pervon och våldtäktsmän.
Vad kallar du det om en person har sex utan att ens vilja det? Man vill inte vara med denna personen och vill inte ge sin kropp till vem som helst men känner ändå ett ohämmat behov att förnedra sig på det sättet? Vad tycker du att det är om en person inte kommer ihåg senaste gången som hon hade sex utan att få dödsångest efteråt?
Jag tycker det är hemskt att detta tillstånd tas så oseriöst.
Det finns otroligt många människor i världen som lider av sex och kärleksmissbruk.
Vissa går igenom våldtäkt efter våldtäkt och tänker ändå att varenda en av dem är deras fel, och att de förtjänade det. Trots våldtäkterna de varit med om så fortsätter de sätta sig i situationer som kan skapa fler våldtäkter. De är mycket oförsiktiga och de styr inte över vad de gör även om de vet att det är ohälsosamt

Jag har skrivit i bloggen förut att jag lider av sexmissbruk.
Om ni nu tror att jag säger att jag blivit våldtagen och sånt så nej, det säger jag inte.
Jag har haft tur.
Jag träffar okända människor på öde och okända platser. Många gånger har jag sex med dem så att säga frivilligt. De har alltså inte varit medvetna om min ovilja.
Visst har jag blivit lite påpushad, men inte tvingad.
Vissa gånger när killarna pushar det lite så har jag gått med på det ändå, för där stänger kroppen av.
Men om jag faktiskt känt att nej, jag vill inte, så har jag sagt nej.
Där kommer min tur in i bilden.

Jag träffar dessa främlingar, som oftast är mycket äldre än mig. Har bara pratat över msn eller så och är precis övertygad om att de är riktiga personer som är de som de säger att de är, men jag vet ändå ingenting om dem. Jag vet enbart att de inte är fejkprofiler på internet.
Jag har sex med dem, oskyddat.
Jag har inte sex med dem, trots att det var underförstått att det var anledningen till att vi sågs.

Jag har aldrig blivit gravid.
Jag har aldrig fått en könssjukdom.
Jag har aldrig blivit tvingad till sexuell aktivitet om jag rakt ut sagt nej till personen.

Kollar jag på vissa vänner jag har i en speciell krets, då ser jag hur mycket mindre det har krävts för att de ska lida av utnyttjande och graviditeter.
De har inte undermedvetet satt sig i sådana situationer, utan de har kommit till dem.
De har inte varit så oförsiktiga som jag har, men har ändå fått ta piller för att bli av med ett befruktat ägg.
Hur kommer det sig att jag har fått denna änglavakt?
Vad har jag gjort  som gör att jag inte tillåts bli utnyttjad? Varifrån kommer min oändliga tur?

Samma sak med min situation hemma.
De personer i samma krets som de som blivit utnyttjade, de har problem hemma. De har fått hjälp alldeles för sent. De är myndiga och har fortfarande inte fått hjälp.
Jag blev utredd när jag var sex år gammal.
Min riktiga hjälp kom redan från skolstarten.
Jag har alltid haft mina föräldrar som stöd, jag har alltid haft ett snabbt stöd från BUP och liknande.
Så kollar jag på min släkting.

Självmedecinering har varit aktivt för honom sen han var ett barn.
Började med alkohol och gick sen över till tunga droger.
Förra året blev han utredd, och fick reda på att han hade ADHD. Han är nu 20 år.
De har bett om hjälp men har inte fått den. Jag fick min hjälp innan det värsta satte sig in, jag fick den innan jag började växa upp. Jag fick min hjälp så fort jag sattes ut i världen.
Visst har jag fortfarande fått problem trots hjälpen, men för varje nytt problem får jag också ny hjälp.
Jag är redan inne i systemet, jag får hjälp när jag ber om den för jag har ständig kontakt med de som kan hjälpa mig. Jag har aldrig förstått hur svårt det är att komma in i systemet. Inte innan jag lyssnade på min släktings historier och lärde känna de personer som är mina närmsta vänner idag.
De har fått kämpa, de kämpar fortfarande. De är bara hälften inne.
Vad är så svårt med att ge dem hjälpen de förtjänar?

Jag vill inte söka uppmärksamhet med detta inlägget, inte till mig själv.
Jag vill ge uppmärksamhet åt alla de som kämpar för att kunna leva normala liv.
Personligen har jag den hjälp jag kan få, så erat stöd är inte viktigt för mig.
Ge erat stöd till varje person som inte klarar av att anpassa sig till världen. Tänk på dem som lidande istället för att döma dem som oansvariga.
Jag lider varje dag med mina vänner som kämpar så hårt. Jag lider när jag läser om personer som aldrig lyckas.

Världen är orättvis och fruktansvärd.
Jag tänker stödja de som har det svårt, och jag hoppas att andra gör samma sak.